Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
flimr·ar●synas som ett flimmer
psykol.en flimrande tv-bilddet flimrade för ögonen efter slaget○ibl. med samtidig innebörd av rörelsevanligen med partikelnförbi
en massa minnesbilder flimrade förbi i hans huvudflimra (förbi) (ngnstans)sedan 1845av ty. flimmern ’glittra; skimra’; nära besl. med 2flamma
Subst.:vbid1-151237flimrande,
vbid2-151237flimring;
flimmer