Svensk ordbok 2009, webbversion

flik substantiv ~en ~ar flik·en●ned­hängande eller ut­skjutande hörn på mjukare material, särsk. tyg form.matrl.flikbladigöppna genom att riva av flikenhan torkade an­siktet med en flik av lakanet○äv. om litet (tre­kantigt) parti av ngt annatflikar av himlen syntesen flik (av ngt)sedan ca 1490 (i sammansättn.)Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. fliker; av om­diskuterat urspr.