Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
flik·en●nedhängande eller utskjutande hörn
på mjukare material, särsk. tyg
form.matrl.flikbladigöppna genom att riva av flikenhan torkade ansiktet med en flik av lakanet○äv. om litet (trekantigt) parti av ngt annatflikar av himlen syntesen flik (av ngt)sedan ca 1490 (i sammansättn.)Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. fliker; av omdiskuterat urspr.