Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n flickor
flick·an●barn eller ung person av kvinnokön
yrk.flickbokflickebarnflickrumtonårsflickaen söt liten flickaen ung flickatala med flickan i receptionen○äv.(ung) dotter
han är gift och har två små flickor○ibl. med tanke på erotikflickjägarevarför måste han alltid springa efter flickor?○spec. (ngn gång)flickvän
han gick på bio med sin flicka○ngn gång äv. om äldre kvinnahon bjöd några flickor, mest ungdomsvänner, till sitt 70-årskalassedan 1591av omdiskuterat urspr.; jfr dock no. flikkja ’lättsinnig kvinna’