Svensk ordbok 2009, webbversion

flanö´r substantiv ~en ~er flan·ör·en●person som (vanemässigt) flanerar psykol.yrk.flanörstråksöndagsflanörgå­gatorna myllrade av flanörer på kvällarna○spec. om en litterär typ (el. författare) vid sekel­skiftet 1900flanördiktningflanören Hjalmar Söderbergsedan 1868av fra. flâneur med samma betydelse, till flâner, se flanera