Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
flan·ör·en●person som (vanemässigt) flanerar
psykol.yrk.flanörstråksöndagsflanörgågatorna myllrade av flanörer på kvällarna○spec. om en litterär typ (el. författare) vid sekelskiftet 1900flanördiktningflanören Hjalmar Söderbergsedan 1868av fra. flâneur med samma betydelse, till flâner, se flanera