Svensk ordbok 2009, webbversion
flam`ländare
substantiv ~n äv. vard. flamländarn, plur. ~, best. plur. flamländarna
flam|länd·ar·en●(mans)person som härstammar från den belgiska delen av Flandern och talar flamländska
land.yrk.flamländare och valloner○i plur. ofta om sådana personer oavsett könsedan 1881