Svensk ordbok 2009, webbversion

flam`ländare substantiv ~n äv. vard. flamländarn, plur. ~, best. plur. flamländarna flam|­länd·ar·en●(mans)person som här­stammar från den belgiska delen av Flandern och talar flam­ländska land.yrk.flamländare och valloner○i plur. ofta om så­dana personer o­avsett könsedan 1881