Svensk ordbok 2009, webbversion

flagellan´t substantiv ~en ~er flag·ell·ant·en●person som tror sig vinna synda­förlåtelse genom att gissla sig själv särsk. före­kommande under medel­tiden histor.relig.yrk.JFRcohyponymgisslare sedan 1821av medeltidslat. flagellan´tes, plur., ’gisslare; bot­görare’; till lat. flagella´re ’gissla’