Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
flag·ell·ant·en●person som tror sig vinna syndaförlåtelse genom att gissla sig själv
särsk. förekommande under medeltiden
histor.relig.yrk.JFRcohyponymgisslare
sedan 1821av medeltidslat. flagellan´tes, plur., ’gisslare; botgörare’; till lat. flagella´re ’gissla’