Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
fladdr·ar●göra snabba (oregelbundna) rörelser
särsk. med vingar
NollJFRcohyponymsvirra
fjärilar fladdrade i gläntorna○äv. i fråga om ofrivillig rörelse framkallad av vindJFRcohyponymflämta 2
fladdrande ljuslågorseglet fladdrade för vindenhennes hår fladdrade i vinden○äv. bildligttankarna fladdrade fram och tillbakafladdra (ngnstans)sedan 1619trol. av lågty. fladdern med samma betydelse
Subst.:vbid1-150697fladdrande;
fladder