Svensk ordbok 2009, webbversion

fladd`ra verb ~de ~t fladdr·ar●göra snabba (o­regelbundna) rörelser särsk. med vingar NollJFRcohyponymsvirra fjärilar fladdrade i gläntorna○äv. i fråga om o­frivillig rörelse fram­kallad av vindJFRcohyponymflämta 2 fladdrande ljus­lågorseglet fladdrade för vindenhennes hår fladdrade i vinden○äv. bildligttankarna fladdrade fram och till­bakafladdra (ngnstans)sedan 1619trol. av lågty. fladdern med samma betydelse Subst.:vbid1-150697fladdrande; fladder