Svensk ordbok 2009, webbversion

fjöl substantiv ~en ~ar fjöl·en1bräde särsk. om sitt­bräde på (lantligt) av­träde provins.hyg.sedan början av 1300-talet SOU; i bet. ’sitt­bräde’ 1739Skåne-Lagenfornsv. fiol, fiöl ’bräde; planka’, urspr. ’ngt kluvet’; undan­trängt av det från lågty. in­lånade bräde 2tunn träspade för hantering av bak­verk mindre brukl.kokk.sedan 1749