Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
fjöl·en1bräde
särsk. om sittbräde på (lantligt) avträde
provins.hyg.sedan början av 1300-talet SOU; i bet. ’sittbräde’ 1739Skåne-Lagenfornsv. fiol, fiöl ’bräde; planka’, urspr. ’ngt kluvet’; undanträngt av det från lågty. inlånade bräde
2tunn träspade för hantering av bakverk
mindre brukl.kokk.sedan 1749