Svensk ordbok 2009, webbversion

fjät substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fjät·et●steg åld.Nolltuppfjäthennes lätta fjätsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fiät; nord. ord, besl. med grek. ped´on ’mark; plats’, sanskrit pada- ’spår; steg; plats’ Natten går tunga fjät kring gård och stuva.Inledningsraderna till Sankta Lucia (text av Arvid Rosén, ca 1940)