Svensk ordbok 2009, webbversion

fjäs`ka verb ~de ~t fjäsk·ar●vara över­drivet tillmötes­gående och in­ställsam mot ngn (ofta ngn över­ordnad) komm.fjäska för lärarenhan vill inte fjäska och krusa för myndigheterna○äv. om att vara allt­för snäll och efter­given (mot under­ställd person)han fjäskar för mycket med barnenfjäska (för/med ngn)sedan 1802till fjäsa (ngt föråldrat) ’krusa, göra sig till’ Subst.:vbid1-150632fjäskande; 2fjäsk