Svensk ordbok 2009, webbversion
fjan`ta
verb ~de ~t
fjant·ar●vanligen med partikel, särsk.omkring, runt
bete sig fjantigt
och ev. inställsamt; ofta med samtidig innebörd av rörelse
psykol.barnen fjantade runt i vardagsrummetfjanta (omkring/runt) (ngnstans)sedan 1860Subst.:vbid1-150099fjantande;
2fjant,
fjanteri