Svensk ordbok 2009, webbversion
fissu´r
substantiv ~en ~er
fiss·ur·en●sprickformig kroppsskada
sår el. benbrott
med.en anal fissur○äv. om naturlig sprickbildning el. fåra i kroppen, t.ex. i skelettet el. i hjärnansedan 1846av lat. fissu´ra ’(en) spricka, rämna’