Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
fint·ar●antyda (viss manöver) för att lura motståndare
i sport el. i debatter o.d.
komm.sport.han fintade skott och grundlurade backen○ibl. med konstruktionsväxlingofta med partikelnbort
hon fintade bort backenfinta (ngn/ngt), finta (bort ngn)sedan 1921Subst.:vbid1-149633fintande,
vbid2-149633fintning;
fint