Svensk ordbok 2009, webbversion

fi`nsmakare substantiv ~n äv. vard. finsmakarn, plur. ~, best. plur. finsmakarna fin|­smak·ar·en●person som kräver den högsta kvaliteten och vanligen är expert på sitt om­råde psykol.yrk.JFRcohyponymgourmet prakt­upplagan vänder sig till de bibliofila finsmakarnahan var en riktig finsmakare som kunde känna från vilken vin­gård bourgognen komsedan 1872