Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. finsmakarn, plur. ~, best. plur. finsmakarna
fin|smak·ar·en●person som kräver den högsta kvaliteten
och vanligen är expert på sitt område
psykol.yrk.JFRcohyponymgourmet
praktupplagan vänder sig till de bibliofila finsmakarnahan var en riktig finsmakare som kunde känna från vilken vingård bourgognen komsedan 1872