Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n finnar
finn·en1(mans)person från Finland
särsk. om finskspråkig person
land.yrk.○i plur. ofta om (finskspråkiga) personer från Finland oavsett könsedan 1338 (som tillnamn)öppet brev utfärdat av Birger Bek med morgongåva till hustrun Ingrid (Svenskt Diplomatarium)fornsv. finne; av lat. Fenn´i ’finnar’; av omdiskuterat urspr.
2liten varbildning i huden
orsakad av inflammation i talgkörtel
med.JFRcohyponymkvisslacohyponymblemma
klämma finnarsedan 1578av lågty. vinne med samma betydelse, urspr. ’ngt spetsigt’; besl. med 1fena
Se stilruta för finländare.