Svensk ordbok 2009, webbversion

finn`e substantiv ~n finnar finn·en1(mans)person från Fin­land särsk. om finsk­språkig person land.yrk.○i plur. ofta om (finsk­språkiga) personer från Fin­land o­avsett könsedan 1338 (som till­namn)öppet brev utfärdat av Birger Bek med morgongåva till hustrun Ingrid (Svenskt Diplomatarium)fornsv. finne; av lat. Fenn´i ’finnar’; av om­diskuterat urspr. 2liten var­bildning i huden orsakad av inflammation i talg­körtel med.JFRcohyponymkvisslacohyponymblemma klämma finnarsedan 1578av lågty. vinne med samma betydelse, urspr. ’ngt spetsigt’; besl. med 1fena Se stilruta för finländare.