Svensk ordbok 2009, webbversion

1fink`a substantiv ~n finkor fink·an1täckt gods­vagn trafik.JFRcohyponymgodsfinka sedan 1886av lågty. vinke med samma betydelse, trol. kort­form av venknisse ’fängelse’ 2polis­arrest vard.samh.slängas i finkansitta i finkansedan 1883
2fink`a verb ~de ~t fink·ar●sätta i polis­arrest vard.samh.han blev finkad efter att ha del­tagit i ett slags­målfinka ngnsedan 1883se 1finka Subst.:vbid1-149414finkande, vbid2-149414finkning