Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n finkor
fink·an1täckt godsvagn
trafik.JFRcohyponymgodsfinka
sedan 1886av lågty. vinke med samma betydelse, trol. kortform av venknisse ’fängelse’
2polisarrest
vard.samh.slängas i finkansitta i finkansedan 1883
verb ~de ~t
fink·ar●sätta i polisarrest
vard.samh.han blev finkad efter att ha deltagit i ett slagsmålfinka ngnsedan 1883se 1finka
Subst.:vbid1-149414finkande,
vbid2-149414finkning