Svensk ordbok 2009, webbversion
fini´to
adjektiv,
ingen böjning
fin·ito●endast predikativt
slut
vard.tid.de vägrade inse att det gamla bilskrället var finitonär bortalaget gjorde 3-0 var det finitosedan åtm. 1987av ita. finito med samma betydelse; av lat. finitus ’avslutad’