Svensk ordbok 2009, webbversion

fini´to adjektiv, ingen böjning fin·ito●endast predikativt slut vard.tid.de vägrade in­se att det gamla bilskrället var finitonär borta­laget gjorde 3-0 var det finitosedan åtm. 1987av ita. finito med samma betydelse; av lat. finitus ’av­slutad’