Svensk ordbok 2009, webbversion
fini´t
adjektiv,
neutr. ~
fin·it●som ensam kan utgöra predikat
om verbform
admin.språkvet.presens och preteritum är verbets finita formersedan 1815av lat. fini´tus ’avslutad’, till fini´re ’sluta’, till fi´nis ’slut’; jfr fin, infinit