Svensk ordbok 2009, webbversion

fini´t adjektiv, neutr. ~ fin·it●som ensam kan ut­göra predikat om verb­form admin.språkvet.presens och preteritum är verbets finita formersedan 1815av lat. fini´tus ’av­slutad’, till fini´re ’sluta’, till fi´nis ’slut’; jfr fin, infinit