Svensk ordbok 2009, webbversion

fi`kon substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fik·on·et●en söt och klibbig (sken)frukt av fikon­trädet som vanligen äts torkad i Sverige kokk.fikonmarmeladfruktfikonsmyrnafikon○äv. om liknande frukterkaktusfikonmullbärsfikon○äv. om mot­svarande växterfick du fikon!där blev du lurad!​ Det var ju inte alls någon vinst på lotten. – Fick du fikon! sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. fikon; till lat. fi´cus ’fikon; fikon­träd’ och -on, ändelse som brukas för att beteckna bär och frukter i svenskan; idiomet fick du fikon (1862) åt­följdes urspr. av en obscen åt­börd med fingrarna formade till ett halv­öppet fikon