Svensk ordbok 2009, webbversion
fiff`la
verb ~de ~t
fiffl·ar●ägna sig åt fiffel
vard.jur.de misstänkte att han fifflade med kortenhan fifflade till sig särskilda förmånerfiffla (med ngt)sedan 1946modern bildn. till fiffig
Subst.:vbid1-148646fifflande;
fiffel