Svensk ordbok 2009, webbversion

fiff`la verb ~de ~t fiffl·ar●ägna sig åt fiffel vard.jur.de miss­tänkte att han fifflade med kortenhan fifflade till sig sär­skilda för­månerfiffla (med ngt)sedan 1946modern bildn. till fiffig Subst.:vbid1-148646fifflande; fiffel