Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
fej·ar1städa och göra fint
i hemmet el. annan lokal
hyg.det fejades och putsades på alla uteserveringar efter vinternfeja (ngt)sedan 1639av lågty. vegen, ty. fegen ’rengöra; putsa; sopa’; jfr även isl. fægja ’blankskura; polera’
2ta bort basthud från
horn; om vissa djur
Nollhjortdjur fejar hornen mot småträdfeja ngtsedan 1866Subst.:vbid1-147676fejande,
vbid2-147676fejning