Svensk ordbok 2009, webbversion

fas`tna verb ~de ~t fast·nar●hamna i ett läge som man bara med svårighet kan flytta sig från Nollbilen fastnade i en snö­drivalöven fastnade i springorna○äv. bildligt, spec. om ngt som länge stannar kvarblicken fastnade på ett plakatmelodin fastnar i minnet○spec. äv. om att uppe­hålla sig (för) länge vid ngthan fastnar lätt i detaljer○spec. äv.tycka om och slutligen bestämma sig för ngt hon fastnade för det senare för­slageten bil som många fastnat för○särsk. om att bli kärdet märktes att de hade fastnat för var­andrafastna (i ngt), fastna (på ngn/ngt), fastna (för/vid ngn/ngt), fastna (ngnstans)sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. fastna; till 2fast Subst.:vbid1-147357fastnande