Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
fast|håll·ning·en●regelvidrigt hindrande av en motspelares förflyttning
genom att man fattar tag i honom/henne; i lagsport, t.ex. ishockey
sport.tid.han fick två minuters utvisning för fasthållning○ofta äv. om att (regelvidrigt) hålla fast motståndaren i t.ex. boxning och brottningfasthållning (av ngn)sedan åtm. 1960-talet