Svensk ordbok 2009, webbversion

fas`tgöra verb fastgjorde fastgjort, pres. fastgör fast|­gjor·de●ofta lös förb. i formengöra fast fästa väl genom bindning o.d. Nollhan fastgjorde ändan av tågetfastgöra ngtsedan 1740Subst.:vbid1-147223fastgörande, vbid2-147223fastgöring