Svensk ordbok 2009, webbversion
fas`tgöra
verb fastgjorde fastgjort, pres. fastgör
fast|gjor·de●ofta lös förb. i formengöra fast
fästa väl
genom bindning o.d.
Nollhan fastgjorde ändan av tågetfastgöra ngtsedan 1740Subst.:vbid1-147223fastgörande,
vbid2-147223fastgöring