Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
fas·an·en●(typ av) asiatisk fälthönsfågel med lång, spetsig stjärt och praktfulla färger
hos hannen; särsk. om den i Sverige införda, vanliga ädel- el. jaktfasanen
zool.JFRcohyponymädelfasan
fasanfåglarfasanjaktguldfasansilverfasansedan ca 1580av grek. phasianos´, eg. ’fågel från Pha´sis (flod och stad i närheten av Svarta Havet)’