Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
farfaderfarfader
[far´-el.far`-]
substantiv farfadern farfäder
far|far, far|fadern●far till (en viss persons) far
släkt.yrk.ngns farfar, farfar till ngnsedan 1000-talet SOU; i nuv. form ca 1600runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform faþurfaþur (ack.), fornsv. faþur faþir