Svensk ordbok 2009, webbversion
fa´ren
substantiv,
best. f. ~, plur. farnar
farn·ar●en karpfisk med lång analfena
förekommande bl.a. i Vänern och Mälaren
zool.sedan 1735sv. dial. faren; ev. besl. med lat. far´io ’forell’, urspr. ’den spräcklige’; jfr forell, färna