Svensk ordbok 2009, webbversion

fa`njunkare substantiv ~n äv. vard. fanjunkarn, plur. ~, best. plur. fanjunkarna fan|­junk·ar·en●(titel för) befäls­person i ledande ställning på plutonsnivå fram till 1983 mil.yrk.○nu­mera en­bart som tjänste­grad för hemvärns- och värnpliktsbefälsedan 1640av ty. Fahnenjunker med samma betydelse; till fana och junker; jfr fänrik