Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. fanjunkarn, plur. ~, best. plur. fanjunkarna
fan|junk·ar·en●(titel för) befälsperson i ledande ställning på plutonsnivå
fram till 1983
mil.yrk.○numera enbart som tjänstegrad för hemvärns- och värnpliktsbefälsedan 1640av ty. Fahnenjunker med samma betydelse; till fana och junker; jfr fänrik