Svensk ordbok 2009, webbversion
fanfa´r
substantiv ~en ~er
fan·far·en●signalliknande trumpet- eller hornkomposition
särsk. spelad som uttryck för hyllning
musiktrumpetfanfardet blåstes en fanfar till NN:s minnesedan 1802av fra. fanfare med samma betydelse, till fanfarer ’blåsa i trumpet’; av ovisst urspr.