Svensk ordbok 2009, webbversion

fanfa´r substantiv ~en ~er fan·far·en●signalliknande trumpet- eller hornkomposition särsk. spelad som ut­tryck för hyllning musiktrumpetfanfardet blåstes en fanfar till NN:s minnesedan 1802av fra. fanfare med samma betydelse, till fanfarer ’blåsa i trumpet’; av o­visst urspr.