Svensk ordbok 2009, webbversion

fan´ders substantiv, ingen böjning fand·ers●i vissa kraftuttr. hel­vete vard.Nolldra åt fanders!Hur gick det på tentan? – Det gick åt fandersåt fanders (med ngn/ngt)sedan 1640ombildn. av fan(n)ens, genitiv sing. av fan(n)en; se 1fan