Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
fals·ett·en●högt röstläge med tunn klangfärg
komm.musiktala i falsetthan var så upprörd att rösten gick upp i falsett○spec. om avsiktligt högt röstläge, hos tenorersjunga i falsett(i) falsettsedan 1780av ita. falsetto med samma betydelse, eg. ’falsk röst’, till fal´so, lat. fal´sus ’falsk’