Svensk ordbok 2009, webbversion

fa`lna verb ~de ~t fal·nar●hålla på att slockna om eld, glöd o.d. Nollelden falnade och dog○äv. bildligtförlora i glans JFRcohyponymvissnacohyponymblekna hennes skönhet hade falnatfalnasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. falna, till fal- ’blek, färg­lös’ i falaska Subst.:vbid1-146449falnande