Svensk ordbok 2009, webbversion

fall`höjd substantiv ~en ~er fall|­höjd·en●sträcka som en fallande kropp tillrygga­lägger från utgångs­punkten till nedslagspunkten spec. om ett vatten­falls höjd men äv. all­männare fys.det högsta svenska vatten­fallet har en fallhöjd på nära 100 meteren katt kan klara en fallhöjd på 10 meter○äv.höjd­skillnad mellan start och mål t.ex. på slalom­bana banan har en fallhöjd på 200 metersedan 1813