Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
fall|höjd·en●sträcka som en fallande kropp tillryggalägger från utgångspunkten till nedslagspunkten
spec. om ett vattenfalls höjd men äv. allmännare
fys.det högsta svenska vattenfallet har en fallhöjd på nära 100 meteren katt kan klara en fallhöjd på 10 meter○äv.höjdskillnad mellan start och mål
t.ex. på slalombana
banan har en fallhöjd på 200 metersedan 1813