Svensk ordbok 2009, webbversion

falk substantiv ~en ~ar falk·en●typ av snabb­flygande rov­fågel som har krökt övernäbb och som kan slå sitt byte i luften zool.jaktfalklärkfalkpilgrimsfalktornfalksedan 1279 (som till­namn)öppet brev utfärdat av Birger Filipsson om gårdsbyte i Västergötland och Östergötland (Svenskt Diplomatarium)fornsv. falker; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.