Svensk ordbok 2009, webbversion

fakir [-ki´r] substantiv ~en ~er fak·ir·en●person som fri­villigt under­kastar sig asketisk eller själv­plågande livs­föring av religiösa skäl; spec. om så­dan person från Indien relig.scen.yrk.fakiren på sin spik­matta○äv. om artistfakirkonstfakirtrickfakiren på Kiviks marknadsedan 1752av arab. faqīr ’fattig; tiggare’ Falstaff, fakir.Pseudonym för författaren Axel Wallengren (1865–96), mest känd som humorist i den lätt absurda genren