Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n faddrar
faddr·ar●dopvittne
urspr. med uppgift att hjälpa till med barnets uppfostran
relig.sociol.yrk.faddergåvaNN stod fadder vid dopet○äv. om person som hjälper ngn (i begynnelseskede), ibl. med pengar, el. står som initiativtagare till ngtfadderbarnfadderverksamhetu-landsfadderhon är fadder för några av de nyinskrivna studenternapartiet vill gärna stå fadder för reformenngns fadder, fadder till/åt ngn, fadder för ngn/ngtsedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. fadder; av lågty. vadder med samma betydelse, även gevadder (ty. Gevatter); efter lat. compat´er ’medfader’