Svensk ordbok 2009, webbversion

factoring [fäk´tåriŋ] substantiv ~en fact·or·ing·en●(ett före­tags) belåning eller försäljning av kundfordringar till finans­bolag ekon.med factoring ut­nyttjar man det egna kapitalet bättresedan 1966av eng. factoring med samma betydelse, till factor ’agent; före­trädare’; jfr faktor