Svensk ordbok 2009, webbversion

exkremen´t substantiv ~et, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en ex·kre·ment·et●vanligen plur. av­föring från tarmen hos djur el. människa med.zool.SYN.synonymfekalier JFRcohyponymspillning urin och exkrementer från råttor och möss kan sprida sjukdomarsedan 1642av lat. excremen´tum ’ut­söndrat ämne’, till excer´nere ’ut­söndra’; jfr exkret