Svensk ordbok 2009, webbversion
existen`sminimum
substantiv,
best. f. ~, neutr.
ex·ist·ens|min·im·um●det minsta man anses behöva för att leva på ett någorlunda hyggligt sätt
särsk. i fråga om pengar
samh.leva på existensminimummånga konstnärer lever under existensminimumsedan 1883