Svensk ordbok 2009, webbversion

existen`sminimum substantiv, best. f. ~, neutr. ex·ist·ens|­min·im·um●det minsta man an­ses behöva för att leva på ett någor­lunda hyggligt sätt särsk. i fråga om pengar samh.leva på existensminimummånga konstnärer lever under existensminimumsedan 1883