Svensk ordbok 2009, webbversion

eumeni´d [eu-el.ev-] substantiv ~en ~er eu·men·id·en●ofta plur. hämnd­gudinna i sin egenskap av den sedliga ordningens väktare enl. antik grekisk mytologi relig.sag.yrk.JFRcohyponymerinnye sedan ca 1820av grek. eumenid´es, plur., ’de väl­villiga’, till eu´ ’god’ och men´os ’sinne’ (eufemistisk benämning)