Svensk ordbok 2009, webbversion
ety
´
n
substantiv
~et
etyn·et
●
acetylen
ngt åld.
ämne.
sedan 1900
av eng.
ethyne
med samma betydelse, till
ethyl
’etyl’ och
-yne
,
-ine
, ändelse brukad för olika kemiska ämnen, bl.a. kolväten; jfr
etyl