Svensk ordbok 2009, webbversion

ett`a substantiv ~n ettor ett·an●siffran 1 mat.○äv. om person el. före­mål med naturlig an­knytning till denna siffra, spec. om person som kommit på första plats i tävlinghon kom etta i sin grupp○spec. äv.enrums­lägenhet en billig etta○spec. äv.spår­vagn eller buss nummer ett ta ettan till jobbet○spec. äv.första års­kursen t.ex. i grund­skolan el. gymnasiet gå i ettansedan 1801till ett, neutr. sing. av 1en