Svensk ordbok 2009, webbversion

et´no substantiv, ingen böjning, n-genus ●ofta i sammansättn. före­teelse med an­knytning till minoritetskulturer särsk. kulturer som av­sevärt skiljer sig från den dominerande kulturen i ett land; särsk. om musikaliskt skapande men äv. all­männare musiketnolåtetnomodemusiken var en blandning av etno, blues och ren rocksedan 1989ur grek. eth´nos ’folk’; jfr etnologi