Svensk ordbok 2009, webbversion

etablissemang [-maŋ´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en e·tabl·isse·mang·et1(större) an­läggning ofta om före­tag el. varu­hus af.nöjesetablissemangett gediget etablissemang som nog kan ta en förlustsedan 1830av fra. établissement med samma betydelse 2vanligen best. f. sing. den fast upp­rättade ordningen (in­om en samhälls­sektor) och dess försvarare ofta med ton­vikt på personerna ibl. ngt iron.admin.pol.samh.det politiska etablissemangetdet litterära etablissemangetsedan 1970