Svensk ordbok 2009, webbversion
[-en´sel.-aŋ´s]
substantiv ~en ~er
ess·ens·en1knappast plur.
det som utgör kärnpunkten
i ngt (abstrakt)
af.det är själva essensen av staden han vill komma åt i sina målningaressensen (av ngt/SATS)sedan 1872av fra. essence med samma betydelse; av lat. essen´tia ’väsen; väsentliga beståndsdelar’, till ess´e ’(att) vara’; jfr absens, kvintessens
2koncentrerad lösning av doft- eller smakämnen
anv. bl.a. till smaksättning och vid parfymtillverkning
kokk.fruktessensliköressensmandelessensrosenessenstvålessensvaniljessens○äv. om doft, minne m.m.näsborrarna fylldes av sommarens alla essensersedan 1729