Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n epistlar
epistl·ar1(långt) brev
vanligen skämts.litt.vet.han skrev långa epistlar från semesterparadiset till föräldrarna○urspr. om apostlabrev i Nya testamentet○äv. om dikt som tänks vara skriven i brevformFredmans epistlaren epistel (om ngn/ngt/SATS)sedan 1527via lat. av grek. epistole´ ’brev’, eg. ’ngt översänt’
2bibeltext som läses före evangeliet vid högmässa
litt.vet.relig.sedan 1526