Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
epi·lepsin●en sjukdom med anfallsvis uppträdande, svåra kramper
ibl. åtföljda av medvetslöshet
med.JFRcohyponymgrand malcohyponympetit mal
epilepsianfallsvår epilepsilida av epilepsisedan ca 1520 SOU; 1716 i nuv. formPeder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. epilepsia; av grek. epilepsi´a ’anfall’, till epilamban´ein ’gripa’