Svensk ordbok 2009, webbversion
epikuré
substantiv ~n ~er
epikuré·er●person som lever för att uppleva förfinade njutningar
psykol.yrk.○urspr.anhängare av epikurismen
stoiker och epikuréersedan 1526till namnet på den grek. filosofen Epiku´ros (341-270 f.Kr.)