Svensk ordbok 2009, webbversion
epify´s
substantiv ~en ~er
epi·fys·en1tallkottkörtel
med.sedan 1926av grek. epiph´ysis ’växt; tillväxt’
2den förtjockade ändan på kroppens långa ben
som utgör centrum för tillväxt under barn- och ungdomsåren
med.sedan 1823