Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
epi·fani·er●(plötslig) gudomlig uppenbarelse
särsk. om Guds uppenbarelse i el. genom sin son Kristus
relig.JFRcohyponymepifania
○äv. inom estetik och litteraturvetenskap(plötsligt) blottläggande av tingens innersta hemlighet
som ger den mest triviala el. förvirrande detalj mening och innehåll
James Joyce sökte i epifanin nycklar till det kaotiska livets inre meningsedan 1935av grek. epiphan´eia ’uppenbarelse’